AnnaAleexandra

Det är snart 10 månader sen, ska de vara så svårt att bara glömma... Det gnager inuti och varje gång jag påminns om det känner jag för att göra mig av med just det som påminner mig. Men jag tror inte att de är tänkt att man ska glömma sådant, man får försöka lära sig av det. Fast det är just det, hur vet man att det inte händer igen? När man minst anar det..
Det kanske är sådana smällar man får ta. Det går ju inte att vara rädd hela livet.

Vissa människor är så svåra att förstå och tolka. Jag vet inte varför jag råkar ut för sådana saker, kanske är just för att jag är den jag är. Jag tror alla hade vunnit på att bli lite mer ärliga och behandla andra som man själv vill bli behandlad..
Jag försöker förbättra mig varje dag, men det är svårt när ilskan bara växer.

För övringt har jag börjar övningsköra lite mer regelbundet. Går rätt bra ändå måste jag säga, fast de är ju lite klurigt så här i början. Måste övaövaöva för jag fyller år om 32 dagar och jag vill ju ha körkortet i mars i alla fall. Menmen, de får ta den tid det tar. Har ju trots allt bara lite bråttomt här ifrån ;b Jag vill så gärna komma bort alltså!
Nu ska jag ta och gör nå vettigt, typ plugga i en kvart :P Kommer somna snart känner jag, är väldigt trött..

Sov gott, puss&kram