Emil Martinsson ♥
I natt har en av mina vänner gott bort. Han heter Emil Martinsson, född 9 mars 1990 och han dog i en motorcykel olycka... Kommer ihåg när han ringde och sa till mig att han skulle hämta den för han sa "jag måste beställa en gravsten för den kommer ta livet av mig" som många även sa att den skulle göra. När han sagt de så sa jag "emil du kör fan försiktigt annars blir jag förbannad, vill inte att något ska hända dig" och han skratta.
Jag och Emil hade en rätt udda relation men var nära vänner. Var jag ledsen kunde jag ringa honom och de tog ca 2 sekunder för han att göra mig glad igen. Sa många gånger åt honom att han alltid kan prata med mig men på den senare tiden valde han att hålla allt inom sig. Igår kväll skrev han åt mig och fråga om jag körde bil, jag svarade inte ens. Tänk så var de så att han vela prata eller bara ha skjuts någonstans, det kommer att plåga mig länge.. För det kanske hade förändrat hela resten av hans natt...
Men trots onödiga diskussioner så sa vi ofta att vi alltid skulle vara vänner och finnas där för varann. Även om vi pratade om helt meninglösa saker så hade vi alltid kul. Han var någon som alltid kunde få en att le med hans galenskaper. Han är någon jag kommer sakna och det kommer vara så otroligt tomt utan honom.
Det känns så overkligt, det kan inte vara sant på nå sätt att det är just Emil som gått bort... Sånt här händer inte ens själv liksom, att en av mina vänner går bort, det händer ju bara andra..
Tårarna kommer till slut sluta rinna, men det kommer komma dagar när man påminns om att han är borta och dom kommer vara tunga. För jag kommer fråga mig själv "var det där emil som åkte förbi" när en motorcykel far förbi. Och jag kommer vänta på det där samtalet som kommer då och då av honom, säkert även tänka "fan jag måste ringa emil".
Men dom dagarna har man förhoppningsvis nära och kära brevid en som stöttar.
Nu vill jag skänka en tanke till Emils familj som måste ha det sjukt jobbigt just nu, men även till Emil som alltid kommer att snurra i mina tankar ♥
Vila i frid vännen min!
Jag och Emil hade en rätt udda relation men var nära vänner. Var jag ledsen kunde jag ringa honom och de tog ca 2 sekunder för han att göra mig glad igen. Sa många gånger åt honom att han alltid kan prata med mig men på den senare tiden valde han att hålla allt inom sig. Igår kväll skrev han åt mig och fråga om jag körde bil, jag svarade inte ens. Tänk så var de så att han vela prata eller bara ha skjuts någonstans, det kommer att plåga mig länge.. För det kanske hade förändrat hela resten av hans natt...
Men trots onödiga diskussioner så sa vi ofta att vi alltid skulle vara vänner och finnas där för varann. Även om vi pratade om helt meninglösa saker så hade vi alltid kul. Han var någon som alltid kunde få en att le med hans galenskaper. Han är någon jag kommer sakna och det kommer vara så otroligt tomt utan honom.
Det känns så overkligt, det kan inte vara sant på nå sätt att det är just Emil som gått bort... Sånt här händer inte ens själv liksom, att en av mina vänner går bort, det händer ju bara andra..
Tårarna kommer till slut sluta rinna, men det kommer komma dagar när man påminns om att han är borta och dom kommer vara tunga. För jag kommer fråga mig själv "var det där emil som åkte förbi" när en motorcykel far förbi. Och jag kommer vänta på det där samtalet som kommer då och då av honom, säkert även tänka "fan jag måste ringa emil".
Men dom dagarna har man förhoppningsvis nära och kära brevid en som stöttar.
Nu vill jag skänka en tanke till Emils familj som måste ha det sjukt jobbigt just nu, men även till Emil som alltid kommer att snurra i mina tankar ♥
Vila i frid vännen min!
Kommentarer
Trackback
